så jävla less på
Tankarna på hur det skulle sett ut om jag valde annorlunda. Skriken som går igenom maskinen i mina lurar även om jag har det så högt så öronen blöder. Att din fucking lukt våldtar min skjorta som jag vägrar att tvätta. Att min älskade storebror inte bor där jag bor. Att vela ha något så jävla hårt men veta att det är out of reach.
Fan vad surt det känns att vara där jag var för drygt ett halvår sedan. Fan vad surt att du och jag min fina vän inte längre är de fina vänner som vi used to be, för när jag tänker efter så var vi ganska nära va. Känner ett stort behov av att knäcka någons näsben. Vill låsa in mig på rummet och stanna här tills himlen faller ner. Trodde aldrig jag skulle behöva visa mig svag för dig men se så mycket som har förändrats. Vem fan är jag egentligen?
Kommentarer
Trackback
